Jag känner hur det kryper i kroppen av ilska & sorg, jag vill gråta varje sekund jag orkar inte gå runt o vara stark. Jag vet att ni vill vara där för mej, det är inte meningen att få er att lida. Det är inte meningen att såra att låta er se mej så här. Ingen förstår mej elr vet hur jag mår, det jag förklarar är en liten myra jämförelse med hur det faktiskt är.. Jag slits mellan hat o kärlek, haten som täcks med kärlek, men jag känner hur hatet vill ut hur sorgen tar sönder mej.
Fan det är så jobbigt, vill gråta hela tiden. Mår så sjukt jävla dåligt hela tiden..
Känner mej fast i mej själv, att jag inte kan ta mej ut
